Trotsåldern börjar oftast runt två år och handlar inte om att barnet vill bråka, utan om att viljan kommit före orden och självkontrollen. Här är vad som händer i barnet, vad som faktiskt hjälper i stunden, och vad som gör det värre. Skrivet av oss som hanterar utbrott hos andras barn varje vecka.
Det heter trotsålder på svenska, men ordet är missvisande. Barnet trotsar inte er. Det har fått en egen vilja, upptäckt att världen inte alltid rättar sig efter den, och saknar både ord och bromsar för att hantera upptäckten. Resultatet är ett golv i mataffären, en strumpa som sitter fel och en tvååring som gråter så att hon tappar andan. Det är helt normalt, det är tillfälligt, och det finns saker som hjälper.
Vad som händer i barnet
Mellan ett och ett halvt och tre år händer tre saker samtidigt. Barnet förstår att det är en egen person med egna önskningar. Det får ett ordförråd som växer snabbt men ännu inte räcker till känslor. Och den del av hjärnan som bromsar impulser är långt ifrån färdig, den fortsätter mogna till långt in i tonåren. Viljan är alltså fullt utvecklad medan språket och bromsen inte är det. Utbrottet är inte ett val, det är en kortslutning.
I stunden: det som hjälper
- Gå ner i höjd och var nära. Sätt er på golvet. Ni behöver inte säga något. Barnet behöver veta att ni finns kvar när stormen är över.
- Sätt ord på känslan, inte på beteendet. Du blev så arg när tröjan var fel. Inte: nu får du sluta skrika.
- Färre ord. Ett barn mitt i ett utbrott hör inte förklaringar. Spara dem till efteråt, då hör det allt.
- Håll fast vid det ni sagt. Om nej till glass blev ja efter tio minuters skrik har barnet lärt sig något, men inte det ni ville.
- Skydda, inte straffa. Om barnet slår eller sparkar, flytta er eller barnet. Lugnt. Utan kommentar.
- Vänta ut det. Utbrott har en kurva. De går upp, de går ner. Ni behöver inte få det att sluta, bara finnas där när det slutar.
- Efteråt: kram, kort ord, vidare. Det var jobbigt. Nu går vi. Inget långt samtal, ingen skuld.
Det som gör det värre
- Förhandla mitt i. Om du slutar skrika så får du. Det lär barnet att skrik är ett sätt att börja en förhandling.
- Höja rösten. Barnet blir räddare, inte lugnare. Och det lär sig att hög röst är det man tar till när man är arg.
- Fråga varför. En tvååring vet inte varför. Frågan gör det värre eftersom den inte går att svara på.
- Skämmas inför andra. Mataffären tittar. Det gör inget. Alla där har antingen haft en tvååring eller varit en.
- Trötthet och hunger. De flesta utbrott kommer mellan fyra och sex på eftermiddagen. Det är inte en slump, det är blodsocker och en lång dag på förskolan.
Förebygga: det som minskar antalet utbrott
| Gör | Varför |
|---|---|
| Ge val mellan två saker | Den röda eller den blå tröjan. Barnet får bestämma, ni bestämmer vad det får bestämma om. |
| Förvarna innan övergångar | Två minuter till, sedan går vi. Byten är det som utlöser flest utbrott. |
| Håll rutinerna | Samma ordning vid läggdags och samma tid för mat tar bort hälften av konflikterna. |
| Säg vad barnet ska göra, inte vad det inte ska | Gå på trottoaren, i stället för spring inte på gatan. |
| Ha mellanmål med er | Ett knäckebröd i fickan vid hämtningen på förskolan löser mer än någon metod. |
| Låt det ta tid | Tvååringar vill ta på sig skorna själva. Räkna med fem minuter extra i hallen och det blir inget utbrott. |
Syskon och trots
Ett äldre syskon som fått en lillasyster vid två års ålder får ofta mer trots, inte för att det är avundsjukt på ett sätt det kan förklara, utan för att allt förändrats samtidigt. Ge tio minuter om dagen som bara är det äldre barnets, utan bebisen. Det låter lite. Det gör skillnad.
När det inte är trotsålder
Utbrott som är många varje dag efter fyra års ålder, som pågår i mer än en halvtimme regelbundet, eller där barnet skadar sig själv eller andra, är värda att prata med BVC om. Det betyder inte att något är fel. Det betyder att ni får hjälp att se vad som utlöser och vad som kan ändras. BVC-sköterskorna har hört allt och de dömer ingen.
Så gör våra barnvakter
En barnvakt som kommer samma dagar varje vecka lär sig när utbrotten kommer och vad som utlöser dem hos just det här barnet. Hon vet att det är tröjan, att det är hämtningen, att det hjälper att ha en banan i fickan. Och hon tar det lugnare än ni, inte för att hon är bättre, utan för att det inte är hennes barn och hon har ätit lunch. Det är ofta den största avlastningen: inte timmarna, utan att slippa vara den som alltid tar utbrottet klockan fem.
Vill ni ha någon som tar eftermiddagarna och känner ert barns utbrott lika väl som ni? Boka ett kostnadsfritt första möte med barnvakten hemma hos er.
Läs vidare: Första gången med barnvakt · Inskolning på förskolan · Vanliga frågor
Vanliga frågor om trotsåldern
När börjar trotsåldern?
Oftast runt två år, ibland redan vid arton månader, och den brukar ebba ut mellan tre och fyra. Många föräldrar märker en andra våg runt fem eller sex, när barnet börjar hävda sig mot regler i stället för mot kroppen.
Hur länge varar ett utbrott?
Några minuter upp till en halvtimme. Ju mindre ni gör under tiden, desto kortare blir det oftast. Att förhandla, förklara eller höja rösten förlänger.
Är trotsålder ett tecken på att vi gör något fel?
Nej. Trots är ett tecken på att barnet utvecklas som det ska: det har fått en vilja innan det fått orden och självkontrollen. Barn utan något trots alls är ovanligare än barn med mycket.
När ska man söka hjälp?
Om utbrotten är många gånger varje dag efter fyra års ålder, om barnet skadar sig själv eller andra regelbundet, eller om ni som föräldrar inte orkar. Börja på BVC, de har sett allt och dömer ingen.