Ett avsked som är kort, likadant varje dag och slutar med att ni faktiskt går är det som gör lämningen lättare. Säg hej då en gång, lämna över barnet till en pedagog, gå utan att vända om. Gråten varar oftast under fem minuter efter att dörren stängts. Det som förlänger den är att ni tvekar, smyger ut eller kommer tillbaka.
Halv åtta på en förskola i Årsta. En pappa står i hallen med en ettåring på armen som börjat gråta redan när de svängde in på gården. Pedagogen sträcker ut armarna, pappan tvekar, barnet skriker högre, pappan tar ett steg tillbaka. ”Vi provar igen om fem minuter.” Det blir tjugo. Om ni känner igen er: det är inte ni som är problemet, men det är ni som har lösningen, och den är obekväm. Den består i att gå.
Varför gråten kommer just vid dörren
Barn gråter vid lämning för att de älskar er och vet att ni ska gå. Det är ett hälsotecken; det kallas anknytning. Gråten är ett sätt att protestera, och den är som starkast i det ögonblick övergången sker, för det är då barnet fortfarande kan påverka utgången. När dörren stängts finns inget kvar att påverka, och barnet vänder uppmärksamheten mot rummet. Det är därför gråten nästan alltid slutar inom några minuter. Det är också därför allt ni gör för att mildra övergången, stanna lite till, komma tillbaka, förhandla, i stället förlänger den: ni visar barnet att utgången fortfarande går att påverka.
Ritualen: samma varje dag
- Säg i bilen eller på vägen vad som ska hända. ”Nu går vi in, hänger upp jackan, du går till Lena, jag säger hej då och går till jobbet. Pappa hämtar efter mellanmålet.”
- Jackan och skorna, med barnet. Låt barnet göra det det kan själv. Det ger några minuter att landa.
- Lämna över till en pedagog. Inte sätt ner barnet på golvet, utan i någons famn eller hand. Samma person så ofta det går.
- En kram, en mening, en gång. ”Hej då, jag älskar dig, vi ses efter mellanmålet.” Samma ord varje dag. Barnet lär sig att meningen betyder att nu går mamma, och att mamma kommer tillbaka.
- Gå. Vänd er inte om i dörren. Stå inte och titta i fönstret. Gråten blir längre av varje blick.
- Ring eller skriv efter en halvtimme om ni behöver. Förskolan är van vid frågan. Svaret är nästan alltid att det var över på några minuter.
Gör och låt bli
| Gör | Låt bli |
|---|---|
| Samma ord, samma ordning, varje dag | Olika avsked beroende på hur barnet verkar |
| Kom tio minuter tidigare under jobbiga perioder | Kom sent och stressad |
| Lämna över till en vuxen | Sätta ner barnet och backa |
| Säg hej då en gång och gå | Säga hej då fem gånger |
| Säg vem som hämtar och när, knutet till något barnet förstår | Säga ”snart” eller ”klockan fyra” till en tvååring |
| Visa att ni litar på personalen | Diskutera med personalen framför barnet |
| Fråga hur det gick efteråt | Smyga ut när barnet tittar bort |
Varför smygandet slår tillbaka
Att smyga ut när barnet är upptaget känns som den snälla lösningen, för då slipper barnet gråta. Men barnet upptäcker efter en stund att ni är borta, utan förvarning, och drar slutsatsen att ni kan försvinna när som helst. Nästa dag håller det hårdare i er från det att ni kommer in, för att inte missa ögonblicket. Det ni vann på måndagen betalar ni tillbaka med ränta på tisdagen. Ett tydligt hej då som ger två minuters gråt är bättre än en lugn lämning som ger ett vaksamt barn i veckor.
Olika åldrar, olika lämningar
Ett år. Barnet har inget tidsbegrepp och förstår inte ”efter mellanmålet”. Det som fungerar är att samma pedagog tar emot, helst med något i handen: en leksak, en bok, frukosten. Avskedet kan vara mycket kort. Gråten är ofta kraftig och mycket kort.
Två till tre år. Den ålder då de flesta lämningsproblem finns. Barnet förstår att ni går, kan protestera med ord och kropp, och har upptäckt att protesten ibland fungerar. Här är rutinen allt. Samma ord, samma ordning, samma tempo. Och ingen förhandling: ”Jag förstår att du inte vill, och jag går nu.”
Fyra till fem år. De flesta klarar lämningen med en vinkning. Gråter en fyraåring vid dörren dag efter dag är det ofta något annat: en kompis som flyttat, en ny avdelning, något som hänt. Fyraåringar kan berätta, om ni frågar konkret vid ett annat tillfälle än i hallen. Läs vår guide om när barnet inte vill gå till förskolan för hur ni tar reda på det.
Efteråt: fråga personalen
Den enda fråga som verkligen hjälper er är hur länge gråten höll i sig och vad barnet gjorde sedan. Be om det varje dag under en jobbig period, gärna i förskolans app eller vid hämtningen. Svaret ”hon grät i två minuter och gick sedan till sandlådan” är det som gör att ni orkar nästa morgon. Om svaret är att barnet grät länge, eller var ledsen i omgångar under dagen, då är det inte lämningen som är problemet utan dagen, och det är ett annat samtal.
När ni ska ta det på större allvar
Lämningsgråt är normalt. Det är inte normalt om det pågått i mer än en månad utan att bli bättre, om barnet gråter länge efter att ni gått, om det är ledset vid hämtning också, om det slutar äta eller sova, eller om det nämner en viss person eller plats på förskolan som det inte vill vara med. Boka då ett möte med förskolan och fråga konkret om dagen. Och se över dagens längd: ett ettårigt barn som lämnas sju och hämtas fem har en längre dag än de flesta vuxna.
Så gör vi hos familjerna
Nike lämnar en tvååring på förskolan i Kista två morgnar i veckan, sedan föräldrarna i våras märkte att lämningen gick bättre med henne än med dem. Hon kommer klockan sju, de går, hon har inga tåg att passa. Rutinen är densamma: jackan tillsammans, över till pedagogen Maria, ”hej då, mamma hämtar efter vilan”, och sedan ut. Hon väntar aldrig i hallen. Efter en halvtimme skriver hon till föräldrarna vad personalen sagt: tre minuter, sedan tågbanan. Att barnet vet exakt hur avskedet går, varje gång, är det som gjort det kort. Att det är samma barnvakt är det som gjort det möjligt.
Vill ni ha en barnvakt som kommer samma dagar varje vecka och som barnen känner? Boka ett kostnadsfritt första möte med barnvakten hemma hos er, så räknar vi på era tider.
Läs vidare: När barnet inte vill gå till förskolan · Inskolning på förskolan · Barnvakt som hämtar på förskolan · Morgonrutin med barn
Vanliga frågor
Hur länge gråter barnet efter att jag gått?
Oftast under fem minuter, ofta under en. Be personalen berätta exakt, det lugnar er mer än något annat. Gråt som pågår länge efter lämningen, eller som kommer tillbaka under dagen, är ett skäl att prata med förskolan om hur de tar emot barnet.
Är det okej att smyga ut när barnet leker?
Nej. Det känns skonsamt men barnet upptäcker att ni är borta utan att ha fått säga hej då, och blir vaksamt nästa gång. Säg hej då, även om det ger gråt just då. Gråten vid dörren är kortare än oron hos ett barn som inte vet när ni försvinner.
Ska vi lämna tidigare på morgonen så det blir lugnare?
Ofta ja. Att komma först, innan rummet är fullt av barn och ljud, är lättare för många barn, och pedagogen har mer tid att ta emot. Prova några dagar i rad och fråga personalen om det gick fortare. Håll sedan fast vid den tid som fungerade, även de dagar ni inte behöver.
Mitt barn är över fyra och gråter fortfarande vid lämning, är det normalt?
Det förekommer, särskilt i perioder, men det är värt att titta närmare på. Fyraåringar kan ofta berätta om något är jobbigt på förskolan. Håll avskedet kort, prata med personalen om vad som händer under dagen, och om det pågått i mer än en månad: boka ett möte.
Kan barnvakten lämna på förskolan?
Ja, och det är ofta lugnare för barnet än med en stressad förälder. Barnvakten har tid, inget tåg att passa och samma rutin varje gång. Förskolan behöver veta vem som lämnar och hämtar, så anmäl barnvakten som ombud i förväg och säg till när det ändras.