Att barnet protesterar vid lämning några veckor efter inskolningen, efter semestern eller när ett syskon är hemma är normalt, och det går oftast över på två till tre veckor med samma rutin varje morgon. Vägran som börjar plötsligt hos ett barn som tidigare trivts, eller som håller i sig i över en månad, kräver att ni pratar med förskolan om vad som händer på dagarna.
Klockan är kvart över sju en onsdag i november i Hässelby. En treåring ligger på hallgolvet med en sko på och säger att han inte ska gå till förskolan, han ska vara hemma, han hatar förskolan. Mamma ska vara på jobbet halv nio. Hon vet inte om hon ska trösta, bli arg, ringa jobbet eller ringa förskolan. Det här är en av de vanligaste morgnarna i Stockholms förorter, och den har nästan alltid en förklaring som inte är att något är fel på förskolan. Men ibland är det det. Här är hur ni skiljer på dem.
Vanliga orsaker, och hur de ser ut
| Orsak | Hur det brukar se ut | Vad som hjälper |
|---|---|---|
| Efter inskolningen (vecka 3 till 6) | Första veckorna gick bra, sedan kommer protesterna när barnet förstått att det här är på riktigt | Samma avsked varje dag, inga extra lediga dagar, det går över |
| Efter semester eller sjukdom | Barnet har vant sig vid hemma och kommer tillbaka till en grupp som gått vidare | Börja gärna med en kortare första dag, sedan vanliga tider direkt |
| Syskon hemma med förälder | ”Varför får han vara hemma med dig?” Helt begripligt | Låt barnet hämtas tidigt några dagar, egen tid på kvällen, aldrig ”du är ju stor” |
| Trött eller sjuk | Vägrar allt, inte bara förskolan. Gnäller, klänger, äter dåligt | Kolla sömnen och se om barnet håller på att bli sjukt |
| Ny avdelning, ny personal, kompis slutat | Barnet nämner namn, saknar någon, vill till ”gamla” | Prata med förskolan om hur övergången görs, be om en trygg vuxen |
| Något som hänt på förskolan | Plötslig vägran hos ett barn som trivts, rädsla för en person eller plats, vill inte berätta | Möte med förskolan, lyssna på barnet utan att leda, följ upp |
| Lämningen i sig | Gråter vid dörren, slutar inom fem minuter, trivs resten av dagen | Kortare och tydligare avsked, se vår guide om lämning |
Det ni ska fråga, och hur
”Hur var det på förskolan i dag?” får samma svar från alla barn: bra, eller inget. Fråga i stället om något konkret, helst medan ni gör något annat: ”Vem satt du bredvid när ni åt?” ”Vad gjorde ni ute?” ”Vem var det som var ledsen i dag?” Barn under fyra kan inte svara på varför de inte vill gå, så frågan ”varför vill du inte?” leder ingenstans och gör dem ofta mer upprörda. Barn från fem år kan ibland berätta om något som hänt, men sällan på direkt fråga, oftare i bilen, i badet eller när ljuset är släckt.
Lyssna också på det barnet säger i förbifarten. ”Jag vill inte vara med Erik” eller ”fröken skrek” är små meningar som är värda att följa upp med förskolan, lugnt och utan att dra slutsatser. Barn överdriver, men de hittar sällan på helt.
Morgonen: det som gör protesten större
- Att förhandla. Varje morgon ni diskuterar om barnet ska gå lär det sig att frågan är öppen. Den är inte öppen. Förskolan är som ert jobb: man går dit.
- Att stressa. Barnet känner er stress och tolkar den som att något är farligt. Gå upp tjugo minuter tidigare under de veckor det är jobbigt.
- Att dra ut på avskedet. Ju längre ni står i hallen, desto värre. Lämna över till en pedagog och gå.
- Att belöna protesten med en hemmadag. Barnet lär sig snabbt vad som fungerar.
- Att prata om morgondagen på kvällen. ”I morgon måste du vara duktig på förskolan” ger en orolig natt. Prata om något roligt i stället: vad barnet ska leka, vem som hämtar.
Prata med förskolan: frågor att ställa
- Hur har hon det tio minuter efter att jag gått? Och en timme efter?
- Vem leker hon med? Finns det någon dag hon är ensam?
- Finns det någon vuxen hon söker sig till? Vem?
- Har något ändrats de senaste veckorna: personal, grupper, rutiner, en kompis som slutat?
- Är det någon situation under dagen hon verkar tycka är jobbig: vilan, maten, samlingen, utegården?
- Hur gör ni när hon är ledsen? Vad hjälper?
Svaren säger mycket. En förskola som kan svara konkret på de här frågorna ser ert barn. En förskola som svarar ”det går jättebra” på allt utan detaljer gör kanske inte det, och då är det värt att be om ett möte. Läs också vår guide om utvecklingssamtalet på förskolan, som har fler frågor.
När det är något på förskolan
Ibland är det förskolan. En avdelning med för många barn och för få vuxna, en pedagog som skriker, ett barn som slår och ingen som hinner se det. Tecknen är att vägran började plötsligt hos ett barn som trivts, att barnet är rädd för en viss person eller plats, att barnet har blåmärken eller berättar om saker som inte stämmer med förskolans version, eller att andra föräldrar märker samma sak. Ta då ett möte med förskolechefen, inte bara avdelningen. Skriv ner vad ni sett och när. Och om ni inte får svar som ni litar på: det är tillåtet att byta förskola, och kommunens förskoleplacering hjälper er. Byt däremot inte som första åtgärd, för en ny inskolning är också jobbig, och om problemet var lämningen följer det med.
Åtta veckor senare
De flesta perioder av förskolevägran är över på två till tre veckor. Har det gått två månader med stabila morgnar, samma avsked, inga förändringar hemma, och barnet fortfarande gråter varje dag och verkar olycklig på eftermiddagarna, då är det inte en period. Då behöver något ändras: avdelning, förskola, eller tiderna. En del barn, särskilt de yngsta, klarar inte nio timmar om dagen. Kortare dagar några dagar i veckan, med en barnvakt som hämtar klockan tre, är en lösning många familjer i Stockholm landar i när förskolan i sig är bra men dagen är för lång.
Så gör vi hos familjerna
Doaa hämtar en tvååring i Spånga tre dagar i veckan, och i september hade familjen en period då han vägrade varje morgon. Föräldrarna lämnade; Doaa hämtade. Hon bad personalen varje dag om samma sak: hur länge grät han efter lämningen, och vad gjorde han sedan. Svaren var två till fem minuter, sedan sandlådan. Hon skrev det på lappen varje dag, så att föräldrarna såg mönstret: morgonen var jobbig, dagen var bra. Det gjorde att de stod ut med morgnarna utan att byta något, och efter tre veckor var det över. Hade svaren varit annorlunda hade lappen sett annorlunda ut.
Vill ni ha en barnvakt som kommer samma dagar varje vecka och som barnen känner? Boka ett kostnadsfritt första möte med barnvakten hemma hos er, så räknar vi på era tider.
Läs vidare: Lämna på förskolan utan tårar · Inskolning på förskolan · Separationsångest hos bebis och småbarn · Vanliga frågor
Vanliga frågor
Är det normalt att barnet inte vill gå till förskolan?
Ja, i perioder. Vanligast är några veckor efter inskolningen, efter semestern, när ett syskon är hemma med en förälder, vid byte av avdelning och runt två till tre år när barnet upptäcker att det kan säga nej. Det brukar gå över på två till tre veckor om morgonrutinen är densamma.
Hur vet jag om det är något fel på förskolan?
Fråga personalen konkret: med vem leker barnet, vad gör barnet vid lämning efter att ni gått, hur ser dagen ut. Om barnet tidigare trivts och vägran börjar plötsligt, om barnet nämner en viss person eller plats, eller om det håller i sig mer än en månad trots stabila morgnar, ta ett möte med förskolan.
Ska vi låta barnet vara hemma en dag när det inte vill?
Helst inte som svar på protesten, för då lär sig barnet att protesten fungerar. Är barnet sjukt eller uppenbart slut är det en annan sak. Behöver ni ett avbrott, planera det i förväg som en ledig dag, inte som ett resultat av gråt i hallen.
Hjälper det att prata med barnet om varför?
Med barn under fyra sällan, de kan inte svara på varför. Fråga i stället om konkreta saker: vem lekte du med, vad åt ni, vad gjorde ni ute. Barn från fem år kan ibland berätta om något som hänt, oftast när ni gör något annat samtidigt, som att promenera eller bada.
Kan barnet byta förskola?
Ja, men vänta tills ni vet vad problemet är. Ett byte löser det om problemet sitter i förskolan. Det löser inget om problemet är lämningen, en period av separationsångest eller trötthet, och då får barnet dessutom en ny inskolning på köpet.