Separationsångest kommer hos de flesta barn någon gång mellan sex och tolv månader, är ofta som starkast runt ett till ett och ett halvt år och avtar sedan gradvis under andra och tredje levnadsåret. Det är ett tecken på att barnet förstår att ni finns kvar när ni går, och att det föredrar er. Det går över, och det går att göra lättare.
En bebis på nio månader i en hall i Årsta, kvart i åtta en måndagsmorgon. Hon som förra månaden gick till vem som helst skriker nu så fort mamman tar på sig jackan. Mormor, som hon träffat varje vecka sedan födseln, är plötsligt en främling. Ingenting har hänt i familjen. Hjärnan har bara hunnit ikapp.
Varför kommer det just nu?
Runt åtta månader förstår barnet att saker finns kvar även när de inte syns, det som kallas objektpermanens. Det låter som en liten sak, men den vänder upp och ner på tillvaron. Tidigare var ni borta när ni gick ut ur rummet; nu finns ni någonstans, och barnet vill dit. Vad barnet däremot inte har är en känsla för tid. Fem minuter och fem timmar är samma sak. Därför gråter barnet lika mycket när ni går på toaletten som när ni går till jobbet.
Samtidigt blir barnet rörligt och kryper bort från er, och naturen har löst det med en motvikt: ett starkt behov av att ha er inom synhåll. Lägg till rädslan för främlingar, som ofta kommer i samma veva, så har ni ett barn som klamrar sig fast. Det är ett friskt tecken och ett tecken på trygg anknytning. Barn som inte reagerar alls på att föräldrarna går är inte tryggare, snarare tvärtom.
Så ser det ut i olika åldrar
| Ålder | Vanligt beteende | Det som hjälper |
|---|---|---|
| 6 till 9 månader | Gråter när ni lämnar rummet, misstänksam mot främlingar, vill sitta i famnen | Tittut, prata från andra rummet så barnet hör er, låt nya personer närma sig långsamt |
| 9 till 15 månader | Klamrar sig fast, protesterar vid lämning, vaknar på natten och ropar | Korta avsked, samma ritual varje gång, samma person som tar emot |
| 15 till 24 månader | Kan protestera högt vid förskolan eller hos barnvakten, lugnar sig oftast inom några minuter efter att ni gått | Förbered i förväg, ge något att hålla i, berätta när ni kommer, kom när ni sagt |
| 2 till 3 år | Minskar, men kommer tillbaka vid sjukdom, nytt syskon, flytt eller ny avdelning | Ord och tid: efter mellanmålet, när ni sovit middag. Böcker om att komma tillbaka |
Vad som hjälper, dag för dag
- Öva i små doser. Gå in i andra rummet och prata hela tiden. Kom tillbaka. Gör det tio gånger om dagen. Barnet lär sig att borta betyder tillbaka.
- Säg alltid hejdå. Smit aldrig. Att smyga ut när barnet leker känns snällt men lär barnet att ni kan försvinna när som helst, och det blir mer vaksamt.
- Kort avsked, samma ord, samma gest. Puss, vinka, jag kommer efter maten. Sedan går ni. Ett avsked som dras ut i tio minuter gör protesten längre, inte kortare.
- Lämna hos någon barnet känner, helst hemma. Hemmiljön är halva tryggheten.
- Kom när ni sagt. Barnet lär sig inte klockan, men den som tar emot kan säga: nu kommer mamma snart, och det stämmer.
- Ett övergångsföremål. Snuttefilten, en tröja som luktar er, ett gosedjur. Det låter larvigt och fungerar.
- Var lugn själv. Barnet läser ert ansikte före allt annat. Om ni tvekar i dörren gör barnet det också.
- Låt den nya personen vara med medan ni är där, ett par gånger, innan ni går.
Nätterna
Många barn som sovit bra börjar vakna och ropa på natten runt åtta till tio månader, och separationsångesten är ofta orsaken. Barnet vaknar mellan två sömncykler, upptäcker att ni inte är där och kallar på er. Gå in, lugna kort, lägg ner igen. Behåll den vanliga rutinen och börja inte med nya vanor ni inte vill ha om tre månader, om ni inte vill ha dem. Det går över, oftast inom några veckor. Ett nattlampa med svagt ljus och en fras ni alltid säger, samma varje gång, räcker ofta.
Barnvakt och förskola under separationsångesten
Vi ska vara ärliga: det är svårare att introducera nya personer nu än vid fyra månader eller vid två år. Det går, men det kräver att det görs långsamt och med samma person. Vid inskolning på förskola är det inbyggt i upplägget, se vår guide om inskolning. Hos en barnvakt gäller samma sak: första och andra gången är ni hemma och gör vanliga saker medan barnvakten sitter på golvet. Tredje gången går ni ut en halvtimme. Därefter är hon en bekant, förutsatt att det är hon som kommer varje gång. Läs också Första gången med barnvakt och När barnet inte vill ha barnvakt.
När det är mer än separationsångest
- Barnet lugnar sig aldrig efter avskedet, utan gråter hela passet eller hela förskoledagen, vecka efter vecka
- Barnet drar sig undan, slutar leka och slutar söka kontakt även när ni är hemma
- Sömn och mat är påverkade under lång tid, inte bara några veckor
- Barnet är över tre till fyra år och ångesten vid lämning är stark och ökar i stället för att minska
- Ni själva känner att något inte stämmer
Inget av det här är en diagnos, men det är sådant ni ska ta upp med BVC. De ser många barn och kan skilja på en jobbig fas och något som behöver mer stöd.
Så gör vi hos familjerna
Det här är det enda argument vi behöver för samma barnvakt varje gång. När Doaa började hos en familj i Spånga med en bebis på tio månader var mamman hemma de två första passen och gjorde sina vanliga saker i köket medan Doaa satt på golvet med klossarna. Tredje gången gick mamman ut en timme, med ett kort hejdå i hallen. Barnet grät i två minuter och lekte sedan. Nu, ett halvår senare, kryper han mot dörren när han hör hennes röst. Hade det varit en ny person varje gång hade ni fått två minuters gråt varje gång, i bästa fall.
Den här texten är allmän information och ersätter inte råd från BVC, vårdcentralen eller 1177. Är ni oroliga för ert barn, ring 1177. Är det akut, ring 112.
Vill ni ha en barnvakt som känner ert barn, vet hur det brukar vara och märker när något är annorlunda? Boka ett kostnadsfritt första möte med barnvakten hemma hos er.
Läs vidare: Första gången med barnvakt · När barnet inte vill ha barnvakt · Inskolning på förskolan · Vanliga frågor
Vanliga frågor
När börjar separationsångest hos bebis?
Oftast någon gång mellan sex och tolv månader, och många föräldrar märker det tydligt runt åtta till tio månader. Barnet börjar förstå att ni finns kvar när ni försvinner ur synfältet, men inte att ni kommer tillbaka. Det brukar komma samtidigt som rädslan för främlingar.
Hur länge varar separationsångesten?
Den är ofta som starkast runt ett till ett och ett halvt år och avtar sedan gradvis under andra och tredje året, men den kommer och går. Sjukdom, flytt, ett nytt syskon eller en ny förskola kan väcka den igen även hos en treåring. Det är normalt och inget tecken på att något gått fel.
Ska jag smita iväg när barnet leker?
Nej. Det känns skonsamt i stunden, men barnet lär sig att ni kan försvinna när som helst utan förvarning, och blir mer vaksamt. Säg alltid hejdå, kort och likadant varje gång, och gå sedan. Protesten är kortare på sikt när barnet vet att avskedet alltid sägs.
Kan vi börja med barnvakt mitt i separationsångesten?
Ja, men det kräver några pass där ni är hemma först. Låt barnvakten sitta på golvet och leka medan ni gör vanliga saker i närheten, två eller tre gånger, innan ni går ut en kort stund. Det går fortare än ni tror när samma person kommer varje gång. En ny person varje gång fungerar däremot sällan i den här åldern.
Varför gråter barnet bara när jag går, inte när pappa går?
Barnet protesterar mest mot den som brukar vara närmast, ofta den som är hemma mest eller ammar. Det är inte ett betyg på den andra föräldern, utan ett tecken på vem barnet räknar med. Det jämnar ofta ut sig när den andra föräldern tar fler lämningar och läggningar.