Utvecklingssamtalet är förskolans och föräldrarnas gemensamma genomgång av hur barnet trivs och utvecklas, och det ska hållas minst en gång per år. Det tar oftast en halvtimme, det är inget betygssamtal, och det bästa ni kan göra är att komma med tre frågor och en sak ni själva vill berätta.
De flesta föräldrar går till sitt första utvecklingssamtal med en vag oro: ska de säga att något är fel? Nästan alltid är svaret nej. Samtalet handlar om att ni och förskolan ska se samma barn. Här är hur ni förbereder er så att halvtimmen blir använd.
Onsdag klockan kvart över fyra i ett personalrum på en förskola i Bromma. Två föräldrar som tagit ledigt en timme, en förskollärare med en pärm och en fyraåring som visar en teckning av en häst och sedan går ut och leker. Tjugo minuter senare har föräldrarna fått veta att hon leker mest med två bestämda barn, att hon aldrig sover på vilan och att hon kan räkna till tjugo på engelska, vilket ingen hemma visste. Det är ett bra utvecklingssamtal.
Vad lagen säger
Skollagen säger att förskolan minst en gång varje år ska hålla ett utvecklingssamtal med barnets vårdnadshavare om barnets utveckling och lärande. Det är förskolläraren som ansvarar för samtalet, och det ska bygga på det förskolan dokumenterat under året. Läroplanen lägger till att samtalet ska vara ett samarbete: ni vet hur barnet är hemma, förskolan vet hur barnet är i grupp, och ingen av er ser hela bilden ensam.
Vad samtalet innehåller
| Del | Vad förskolan tar upp |
|---|---|
| Trivsel | Hur barnet mår, leker, hittar kompisar, hanterar lämning och hämtning |
| Vardagen | Mat, vila, blöja eller toalett, kläder, utevistelse |
| Språk | Ordförråd, samtal, intresse för böcker, modersmål |
| Lek och lärande | Vad barnet gillar, hur det leker med andra, vad det undersöker |
| Dokumentation | Bilder, teckningar, citat från barnet, ibland en portfolio |
| Barnets egen röst | Vad barnet själv säger om förskolan |
Tio frågor att ställa
- Vem leker mitt barn med, och hur ser leken ut?
- Hur går lämningen efter att vi gått?
- Vad gör mitt barn när det är ledset?
- Hur äter och sover mitt barn här, jämfört med hemma?
- Finns det något mitt barn undviker?
- Hur arbetar ni med språket just nu?
- Vad är mitt barn bra på som vi kanske inte ser hemma?
- Är det något ni vill att vi gör hemma?
- Hur ser nästa halvår ut för gruppen?
- Vad gör vi om något förändras innan nästa samtal?
Ta inte med alla tio. Välj tre som ni verkligen vill ha svar på, och skriv upp dem. Halvtimmen går fort, och de frågor som ställs först får de bästa svaren.
Före, under och efter
| När | Vad ni gör |
|---|---|
| Veckan innan | Prata med barnet om förskolan: vad är roligast, vem leker du med, är något jobbigt. Skriv ner det barnet säger |
| Dagen innan | Välj era tre frågor. Bestäm vem av er som tar vilken. Berätta för barnet att ni ska träffa fröken i morgon |
| Under samtalet | Lyssna först, fråga sedan. Be om exempel när något är vagt. Skriv ned en sak att göra hemma |
| Samma kväll | Berätta för barnet vad fröken sa som var bra. Barnet vill veta |
| Veckan efter | Gör det ni sa att ni skulle göra. Säg vid lämningen att ni gjort det |
Förbered barnet
Berätta dagen innan att ni ska prata med fröken om hur det är på förskolan, och fråga barnet vad det vill att ni ska säga. Ofta kommer det något oväntat: att de alltid får den trasiga cykeln, att en kompis slutat. Ta med det. Och berätta efteråt vad fröken sa som var bra, barnet vill veta.
Barnet i rummet: så funkar det per ålder
En ettåring är med på samtalet som en kropp i knät och inget mer. En treåring kan visa en teckning eller en bild ur sin pärm, höra att fröken säger något snällt, och sedan gå ut. En fyra- eller femåring kan svara på egna frågor: vad gillar du mest här, vad är tråkigt, vem leker du med. Många förskolor låter barnet vara med de första tio minuterna och går sedan vidare utan det, så att ni kan prata om det som barnet inte ska höra. Tycker ni att det är bättre att prata helt utan barnet, säg det när tiden bokas.
Det ni själva ska berätta
- Förändringar hemma: syskon, flytt, separation, en ny barnvakt.
- Hur barnet pratar om förskolan hemma.
- Vad barnet är rädd för eller tycker är svårt.
- Om någon annan hämtar regelbundet, och vem.
- Hur nätterna är. Ett barn som sovit dåligt i en månad beter sig annorlunda på förskolan, och personalen kan inte veta varför.
Om förskolan tar upp något som oroar
Ibland säger förskolan något ni inte väntat er: att barnet har svårt med språket, undviker andra barn eller får utbrott som personalen inte ser slutet på. Det första ni gör är att lyssna färdigt och be om exempel. Det andra är att fråga vad förskolan tänker göra. De har en specialpedagog att koppla in, och de kan göra en kartläggning av hur barnet fungerar under dagen. Det tredje är att bestämma en tid för uppföljning, inom några veckor, inte till nästa år. Och ta det med er till BVC om det handlar om språk eller utveckling, de ser barnet från ett annat håll. En oro som tas på allvar vid tre år är nästan alltid lättare att göra något åt än samma oro vid sex.
Två föräldrar som inte bor ihop
Båda vårdnadshavarna har rätt att vara med på utvecklingssamtalet, och förskolan kan inte välja bort en av er. Går det inte att sitta i samma rum, be om två samtal. Det är extra arbete för förskolan, men det är er rätt, och det är bättre än ett samtal där ingen säger vad den tycker. Säg också till om barnet bor växelvis, så att förskolan vet vilken vecka som är vems när de beskriver hur barnet mår.
Så gör vi hos familjerna
När en familj har en av våra barnvakter som hämtar regelbundet brukar vi föreslå att barnvakten presenteras för personalen ordentligt, och att föräldrarna tar med hennes iakttagelser till utvecklingssamtalet. Hon ser barnet varje tisdag klockan fyra, i övergången mellan förskola och hem, och det är en tid på dagen som varken personalen eller föräldrarna ser. Sanna skriver tre rader på lappen varje gång: hur hämtningen gick, vad barnet berättade om dagen och om det var något som stack ut. Inför höstens samtal hos en familj i Bromma skrev mamman av tre veckors lappar på en sida, och förskolläraren sa att det var det mest användbara en förälder tagit med.
Vill ni ha en barnvakt som kommer samma dagar varje vecka och som barnen känner? Boka ett kostnadsfritt första möte med barnvakten hemma hos er, så räknar vi på era tider.
Läs vidare: Inskolning på förskolan · Läroplanen för förskolan, förklarad för föräldrar · Barnkonventionen i förskolan · Vanliga frågor
Vanliga frågor
Hur ofta har man utvecklingssamtal på förskolan?
Minst en gång per år enligt skollagen. Många förskolor har ett på hösten och ett på våren, och alltid ett uppföljningssamtal några veckor efter inskolningen. Vill ni ha ett extra samtal, för att något förändrats hemma eller för att ni är oroliga, har ni rätt att be om det. Säg till vid lämningen eller skriv till rektorn.
Vad pratar man om?
Hur barnet trivs, leker, pratar och klarar vardagen: måltider, vila, kompisar, språk. Förskolan visar ofta dokumentation som bilder, teckningar och barnets egna ord. Det är inte ett betygssamtal, och förskolan ska inte jämföra ert barn med andra. Den ska beskriva vad ert barn gör och hur de stöttar nästa steg.
Ska barnet vara med?
Ofta ja, en del av samtalet. Barnkonventionen och läroplanen säger att barnets röst ska finnas med. Hur mycket beror på ålder: en treåring kan visa en teckning och gå ut och leka, en femåring kan berätta själv vad hon tycker om på förskolan och vad hon inte gillar. Fråga förskolan hur de brukar göra, och säg till om ni hellre pratar utan barnet.
Får vi ta upp problem?
Ja, det är meningen. Oro för språket, för kompisrelationer, för att barnet inte vill gå dit. Ta upp det tidigt, hellre vid lämningen än att vänta ett halvår till samtalet. Är det något större, be om ett eget möte med förskolläraren och rektorn, så att det inte trängs in på de sista fem minuterna av ett utvecklingssamtal.
Vad händer om förskolan säger att de är oroliga?
Lyssna färdigt, ställ frågor och be om konkreta exempel. Fråga vad förskolan tänker göra och när ni följer upp. Ofta handlar det om språk eller samspel, och förskolan har specialpedagog att koppla in. Ni kan också prata med BVC. En oro som tas upp vid tre års ålder är nästan alltid lättare att göra något åt än samma oro vid sex.