Självkänsla byggs av att barnet känner sig sett och värt något oavsett prestation, inte av beröm. Det som bygger den i vardagen är tid utan krav, ansvar som barnet klarar, att få misslyckas utan att det blir en katastrof, och vuxna som skiljer på vad barnet gör och vem barnet är. Självförtroende handlar om att kunna. Självkänsla handlar om att duga.
En sjuåring kommer hem till Hägersten klockan fyra, slänger ryggsäcken i hallen och säger att hon är sämst i klassen på att läsa. Hon vill inte prata om det. Föräldern vill säga att det inte är sant, att hon är jätteduktig, att alla lär sig i olika takt. Allt det är sant och inget av det hjälper just nu. Det som hjälper byggdes förra veckan och förra året: att hon vet att hon är okej hemma också när det går dåligt i skolan. Det är det som är självkänsla, och det här är hur den byggs.
Självkänsla och självförtroende är två olika saker
| Självförtroende | Självkänsla | |
|---|---|---|
| Handlar om | Vad jag kan | Vem jag är |
| Byggs av | Att öva och lyckas | Att bli sedd och omtyckt utan villkor |
| Kan vara | Högt i en sak, lågt i en annan | Ungefär densamma i alla sammanhang |
| Visar sig när | Barnet ska göra något nytt | Barnet misslyckas, blir avvisat eller får kritik |
| Beröm | Hjälper, om det är konkret | Hjälper inte särskilt, ibland tvärtom |
Skillnaden är viktig eftersom många föräldrar försöker bygga självkänsla med metoder som bygger självförtroende: beröm, aktiviteter, prestationer. Det ger ett barn som är bra på saker och som är beroende av att vara det. Självkänsla byggs på ett tråkigare sätt, med vardag.
Fem saker som bygger självkänsla i vardagen
- Tid utan krav. Tio minuter om dagen när barnet bestämmer vad ni gör och ni är med fullt ut, utan telefon och utan att styra. Det låter lite. Det är mer än många barn får. Ett barn som varje dag får en stund där det är huvudpersonen utan att behöva prestera lär sig att det räcker som det är.
- Ansvar som barnet klarar. En treåring som får duka, en sexåring som får gå till brevlådan själv, en nioåring som ansvarar för sin matsäck. Riktigt ansvar, för saker som spelar roll, är ett sätt att säga ”jag litar på dig” utan ord. Ta inte över när det blir lite fel.
- Misslyckanden som inte är katastrofer. Spillt mjölk, tappad vante, missat mål. Hur ni reagerar på de små missarna avgör hur barnet senare reagerar på stora. ”Det händer, hämta en trasa” lär barnet att fel går att rätta till. En suck och en blick lär det att fel är skam.
- Att skilja på handling och person. ”Du slog din bror, det får du inte” är något annat än ”du är elak”. Det första går att göra om. Det andra är vem man är. Barn tror på det vi säger att de är.
- Intresse för vad barnet tänker. Inte bara vad det gjort i dag, utan vad det tycker, vad det funderar på, vad det tyckte var orättvist. Att en vuxen vill veta vad man tänker är ett av de tydligaste tecknen på att man är någon.
Det som sänker självkänslan, ofta utan att vi märker det
- Jämförelser. Med syskon, med kompisar, med hur ni själva var. Även ”du är så mycket bättre än” lär barnet att värdet är relativt.
- Villkorad värme. Kramar och glada röster när det gått bra, kyla och tystnad när det gått dåligt. Barnet lär sig att det är prestationen som är älskad.
- Ironi och retande. Vuxna tycker det är kärleksfullt. Barn under tio förstår ofta inte ironi och hör bara orden.
- Att alltid rädda. Ett barn som aldrig får ha tråkigt, aldrig misslyckas, aldrig får vänta, lär sig att det inte klarar sig självt.
- Att prata om barnet över dess huvud. ”Han är så kräsen”, ”hon vågar aldrig”. Barnet hör, och blir det.
Självkänsla i olika åldrar
| Ålder | Vad som bygger | Vad som är typiskt |
|---|---|---|
| 1 till 3 år | Förutsägbara rutiner, att bli tröstad, att få säga nej | Barnet testar att vara en egen person, trotsåldern är en del av det |
| 4 till 6 år | Få klara saker själv, bli tagen på allvar, lek utan vuxenstyrning | Barnet jämför sig med andra för första gången |
| 7 till 9 år | Riktigt ansvar, vänner, att bli lyssnad på vid orättvisor | Skolan ger betyg på allt, även det som inte sägs högt |
| 10 till 12 år | Eget utrymme, respekt för åsikter, vuxna som inte skämmer ut | Kroppen, kompisgrupper och sociala medier börjar väga tungt |
Vid sju åtta år händer något: barnet börjar på allvar se sig självt utifrån och jämföra. Den som läser långsammast i klassen vet det, även när läraren inte säger det. Det är därför hemmet behöver vara ett ställe där rankningen inte gäller. Vid tio tolv år är kompisarna viktigare än ni på många sätt, och det ni kan göra är att inte bli ännu en röst som bedömer. Lyssna mer, kommentera mindre.
När barnet säger att det är dumt
Första reflexen är att säga emot: ”Det är du inte alls.” Det känns som tröst, men för barnet betyder det att ni inte lyssnade. Pröva i stället att vara tyst en stund och sedan fråga vad som hände. Barn som får berätta det jobbiga, och bli hörda utan att genast bli rättade, mår ofta bättre efter fem minuter än barn som fått en lista på allt de är bra på. Efteråt, när det lugnat sig, kan ni säga något konkret ni sett: ”Du hjälpte din lillebror med skorna i morse.” Konkret, sant och inte en jämförelse. Om barnet säger sådant ofta, eller slutar vilja göra saker det tidigare gillade, prata med skolans elevhälsa eller BVC. Och läs vår guide om beröm som stärker och beröm som gör osäker, för det hänger ihop.
Så gör vi hos familjerna
Sanna kommer till en familj i Nacka varje måndag och onsdag klockan tre. Åttaåringen i familjen har sedan i våras ansvar för mellanmålet när hon kommer: han bestämmer vad, hon hjälper till med det som är varmt. Första veckorna blev det rostat bröd med Nutella varje gång. Sanna lät det vara och sa ingenting om det. Vecka fyra gjorde han äggmacka åt dem båda och var stolt i en timme. Det hon skriver på lappen till föräldrarna är inte vad han åt utan vad han gjorde själv. Samma barnvakt vecka efter vecka betyder att ansvaret kan växa i den takt barnet klarar.
Vill ni ha en barnvakt som kommer samma dagar varje vecka och som barnen känner? Boka ett kostnadsfritt första möte med barnvakten hemma hos er, så räknar vi på era tider.
Läs vidare: Beröm som stärker barnet, och beröm som gör det osäkert · Blyga barn · Sätta gränser utan att skrika · Priser
Vanliga frågor
Vad är skillnaden mellan självkänsla och självförtroende?
Självförtroende är tron på att man klarar något: cykla, räkna, prata inför klassen. Självkänsla är upplevelsen av att vara värd något oavsett vad man klarar. Ett barn kan ha gott självförtroende i fotboll och ändå dålig självkänsla. Det är självkänslan som gör att barnet tål att misslyckas.
Bygger beröm självkänsla?
Inte i sig. Beröm för prestation bygger självförtroende, och för mycket av det kan göra barnet beroende av att lyckas. Självkänsla byggs av att barnet känner sig sett och omtyckt också när det inte presterar: tid utan krav, intresse för vad barnet tänker, och att misslyckanden tas emot lugnt.
Mitt barn säger att det är dumt och att ingen gillar det, vad säger jag?
Säg inte emot direkt. Lyssna först: ”Berätta vad som hände.” Barn som får säga det jobbiga högt och bli hörda mår ofta bättre av det än av att bli motsagda. Efteråt kan ni påminna om något konkret. Återkommer det ofta, prata med skolan eller BVC.
Kan man ge för mycket uppmärksamhet?
Uppmärksamhet som är villkorad, alltså kommer när barnet lyckas eller är duktigt, kan bli för mycket. Uppmärksamhet för den barnet är, tio minuter om dagen när barnet bestämmer vad ni gör, blir aldrig för mycket. Det är den som bygger självkänsla.
Hur påverkar syskon självkänslan?
Jämförelser mellan syskon är en av de vanligaste sakerna som skaver på självkänslan, även när de är välmenande och sägs i förbifarten. Undvik att beskriva barnen i relation till varandra: ”den duktiga” och ”den busiga”. Ge varje barn egen tid, egna saker och egna rutiner.