De flesta inom tandvården rekommenderar att barnet slutar med napp senast runt tre års ålder, och gärna tidigare, så att bettet hinner rätta till sig självt. Den enklaste vägen är i två steg: först bara napp vid sömn, sedan helt. Välj en lugn period utan syskon, inskolning eller flytt, och räkna med några jobbiga kvällar.
En tvååring på Kungsholmen, halv sju en kväll. Nappen har tappats bort på ett kafé. Pappan letar i väskor och under vagnen, mamman kör till ett apotek som har kvällsöppet. Så ser nappberoende ut hos föräldrarna. Barnet somnade för övrigt utan den, efter tjugo minuters gnäll, innan mamman var tillbaka.
Varför nappen är bra, och när den slutar vara det
Nappen fyller ett verkligt behov det första året: sugbehovet är starkt, nappen tröstar, och napp vid sömn verkar minska risken för plötslig spädbarnsdöd, vilket 1177 och Socialstyrelsen nämner. Ammar ni är rådet att vänta med napp tills amningen fungerar, oftast några veckor. Så långt är nappen en tillgång.
Efter ett års ålder avtar nyttan, och efter två till tre år börjar kostnaderna: ett barn som har napp i munnen hela dagen jollrar och pratar mindre, och långvarigt sugande kan påverka bettet, framför allt så att framtänderna inte möts. Det mesta av det rättar sig självt om barnet slutar före ungefär tre år; efter det blir det tandvårdens sak. Vissa studier visar också lite fler öroninflammationer hos barn med napp dagtid. Inget av det är en katastrof, men det är skälet till att inte vänta till fyra.
Vilken ålder passar bäst?
| Ålder | Fördelar | Nackdelar |
|---|---|---|
| Under 1 år | Lätt, barnet glömmer på några dagar, inga bettproblem | Sugbehovet är starkt, nappen skyddar sömnen, tummen kan ta över |
| 1 till 2 år | Går fort, barnet förhandlar inte | Barnet förstår inte argument, jobbiga nätter, ofta mitt i trotsåldern |
| 2 till 3 år | Barnet förstår, kan vara med i beslutet, ritualer som nappfen fungerar | Starkare vana, barnet förhandlar och kan hålla ut länge |
| Över 3 år | Barnet kan motiveras och vara stolt över att vara stor | Bettet kan ha påverkats, vanan är djup, tandvården vill att ni skyndar |
Steg ett: nappen bara vid sömn
Det här steget kan ni ta tidigt, från ungefär ett års ålder, och det tar bort det mesta av nackdelarna utan särskilt mycket gråt. Regeln är enkel: nappen bor i sängen. Den följer inte med i vagnen, till förskolan, till soffan eller till matbordet. När barnet vaknar lämnas nappen i sängen; när barnet ska sova finns den där. Barnet protesterar några dagar och accepterar sedan, för regeln är tydlig och likadan varje gång. Vinsten syns direkt i språket, och barnet lär sig att trösta sig på andra sätt på dagen. Många familjer stannar här i ett år eller mer, och det är helt i sin ordning.
Steg två: bort helt, fyra sätt
- Tvärt. Nappen försvinner en lördag, och den kommer inte tillbaka. Tre till fem kvällar med gråt, sedan är det klart. Det effektivaste sättet, och det som kräver mest av er.
- Nappfen, trädet eller bebisarna. Från ungefär två och ett halvt år. Nappen hängs i ett träd, lämnas till nappfen under kudden eller skickas till bebisar som behöver den, och något litet kommer i utbyte. Fungerar när barnet är med på det och ni har pratat om det i en vecka innan.
- Gradvis. Nappen bara vid insomningen, tas ur munnen när barnet somnat, och efter några veckor bara vid middagsluren, sedan inte alls. Mjukare, men längre, och svårare att vara konsekvent med.
- Klippa ett litet hål i nappspetsen. Suget försvinner och många barn tappar intresset själva inom några dagar. Kontrollera noga att inga bitar kan lossna, och byt inte till en ny hel napp när barnet klagar.
Vilket sätt ni väljer spelar mindre roll än att ni håller fast vid det. Ett barn som fått tillbaka nappen efter två kvällars gråt har lärt sig att gråt fungerar, och nästa försök blir längre.
Det som hjälper de första nätterna
- Behåll nattningsrutinen exakt som vanligt, kanske med en extra sång. Se vår guide om nattningsrutin.
- Ge något annat att hålla i: snuttefilt, gosedjur, er tröja.
- Förbered barnet några dagar innan, om det är gammalt nog: på lördag får nappfen hämta nappen.
- Alla vuxna som lägger barnet håller samma linje, även mormor och barnvakten.
- Sitt kvar vid sängen om det behövs de första kvällarna. Det är inte ett steg bakåt, det är tröst.
- Säg till förskolan, så att de inte ger napp vid vilan.
- Räkna med tre till sju kvällar. Skriv upp hur länge det tog varje kväll, så ser ni att det går åt rätt håll.
Om det inte går
Ibland är det fel vecka: barnet blir sjukt dag två, eller ni är själva för trötta för att stå emot. Ge upp öppet i så fall, vänta en månad och gör ett nytt försök med bättre förutsättningar, hellre än att halvt sluta i tre månader. Tummen kan dyka upp som ersättning, och den är svårare att ta bort, men de flesta slutar även med den på egen hand. Fortsätter sugandet efter fyra till fem år, prata med tandvården. Folktandvården kallar till en första undersökning någon gång mellan ett och tre års ålder beroende på region, och bettet är en av sakerna de tittar på.
Så gör vi hos familjerna
En familj i Sollentuna bad Esther hjälpa till när deras tvåochetthalvtåring skulle sluta. De valde en vecka när Esther hade alla tre eftermiddagarna med middagsluren, och lade honom själva på kvällarna. Esther körde exakt samma som föräldrarna: nappen hade flyttat till bebisarna på BB, en ny snuttefilt, samma bok, hand på ryggen tills han somnade. Första dagen tog luren fyrtio minuter att komma till, tredje dagen tio. På lappen stod exakt hur lång tid, så att föräldrarna såg kurvan och inte gav upp på kvällen när det var som värst.
Den här texten är allmän information och ersätter inte råd från BVC, vårdcentralen eller 1177. Är ni oroliga för ert barn, ring 1177. Är det akut, ring 112.
Vill ni ha en barnvakt som känner ert barn, vet hur det brukar vara och märker när något är annorlunda? Boka ett kostnadsfritt första möte med barnvakten hemma hos er.
Läs vidare: Nattning av bebis · När börjar barn prata? Språkutveckling från joller till meningar · Tandborstning för barn · Vanliga frågor
Vanliga frågor
När ska barn sluta med napp?
Tandvården brukar rekommendera senast runt tre års ålder, och gärna tidigare, så att bettet hinner rätta till sig självt. Från ungefär ett års ålder är det bra att begränsa nappen till sömn. Men välj tidpunkten efter familjen: inte i samband med syskon, inskolning, flytt eller sjukdom.
Är nappen dålig för tänderna?
Långvarigt nappande, särskilt dygnet runt efter två till tre års ålder, kan ge öppet bett eller korsbett. Slutar barnet före ungefär tre år rättar det sig oftast av sig självt. Ett barn som bara har napp vid sömnen under de första åren får sällan några bestående problem. Tandvården kollar bettet vid de ordinarie besöken.
Fungerar nappfen?
För barn från ungefär två och ett halvt år som är med på idén, ja. Nappen hängs i ett träd, lämnas till nappfen eller skickas till bebisarna, och något litet kommer i utbyte. Det som gör att det fungerar är att barnet är delaktigt och att ni inte tar tillbaka beslutet efter två kvällar. För yngre barn fungerar det inte, de förstår inte bytet.
Vad gör vi om barnet börjar suga på tummen i stället?
En del barn byter till tummen, och den är svårare att ta bort. Det går sällan att förhindra, men ni kan ge en snuttefilt eller ett gosedjur att hålla i händerna vid insomningen, och undvika att göra en stor sak av tummen. De flesta slutar på egen hand när de blir äldre. Prata med tandvården om det fortsätter efter fyra till fem år.
Hur länge gråter barnet?
Räkna med tre till sju jobbiga kvällar, ofta värst den andra eller tredje. Gråten brukar bli kortare för varje kväll: fyrtio minuter, sedan tjugo, sedan fem. Ger ni tillbaka nappen den tredje kvällen börjar ni om från noll, med ett barn som lärt sig att skrik lönar sig. Bestäm er på riktigt innan ni börjar.