Barn som inte vill sova ensamma behöver två saker: att veta att ni kommer tillbaka, och att få öva i små steg. Metoden som fungerar utan tårar är att sitta kvar i rummet och flytta stolen en bit närmare dörren var tredje kväll. Det tar två till fyra veckor, och det kräver att ni gör likadant varje kväll, även fredag.
Kvart i nio en tisdag i Enskede. En fyraåring har varit i säng sedan halv åtta. Mamma har gått ut tre gånger och kommit tillbaka tre gånger. Nu ligger hon på golvet bredvid sängen med en hand genom spjälorna och hoppas att barnet somnar innan hon själv gör det. Så har det varit i ett halvår. Det går att ändra, och det går att göra det utan att barnet gråter sig till sömns.
Varför vill barnet inte sova ensamt?
Orsaken ser olika ut beroende på ålder, och det styr vad som hjälper.
| Ålder | Vanlig orsak | Det som hjälper mest |
|---|---|---|
| 1 till 2 år | Separationsoro: barnet vet inte säkert att ni finns kvar när ni gått | Förutsägbar rutin, samma ord varje kväll, att ni alltid kommer tillbaka när ni sagt det |
| 3 till 5 år | Fantasin: mörker, monster, ljud som blir något annat | Nattljus, dörr på glänt, ta rädslan på allvar utan att bekräfta monstret |
| 6 till 9 år | Tankar: döden, inbrott, att något ska hända er | Prata på dagen, fast rutin, kort avslut på kvällen |
| Alla åldrar | Vana: barnet har aldrig somnat själv och vet inte hur man gör | Öva i små steg, samma varje kväll |
Först: är det ett problem?
Det finns ingen regel som säger att barn måste sova ensamma vid en viss ålder. Många familjer samsover i flera år och mår bra av det. Det blir ett problem i tre situationer: när någon i familjen sover dåligt, när ni som föräldrar tappar hela kvällen varje dag i månader, eller när barnet inte kan sova någon annanstans alls. Stämmer inget av det, låt det vara. Stämmer något av det, läs vidare.
Vår uppfattning efter många kvällar hos familjer är att det inte är samsovningen i sig som sliter, utan det oplanerade. Att ligga en timme på barnets golv varje kväll och inte veta om det blir två. Det är det ni ska ändra på, inte nödvändigtvis var barnet sover.
Stolsmetoden steg för steg
Metoden bygger på att ni finns kvar i rummet, men gör mindre och mindre, och sitter längre och längre bort. Barnet somnar aldrig ensamt och rädd. Det somnar med er i rummet, och sedan med er lite längre bort, tills ni står i dörren.
- Kväll 1 till 3: ta en stol och sätt er bredvid sängen efter kvällsrutinen. Ni klappar inte, ni pratar inte, ni sitter. Barnet får prata, ni svarar kort: jag är här, nu sover vi. Sitt kvar tills barnet somnat.
- Kväll 4 till 6: flytta stolen halvvägs till dörren. Samma regler. Barnet ser er, men kan inte nå er.
- Kväll 7 till 9: stolen står i dörröppningen. Ni sitter med ryggen mot rummet eller läser i mobilen med skärmen dämpad. Barnet hör att ni är där.
- Kväll 10 till 12: stolen står utanför dörren, dörren på glänt. Barnet ser inte er men vet att ni sitter där. Säg det: jag sitter precis utanför.
- Kväll 13 och framåt: ni lämnar rummet efter rutinen och säger att ni kommer och tittar om fem minuter. Gör det, även om barnet är tyst. Sedan tio minuter. Barnet somnar oftast innan andra titten.
- Bakslag: sjukdom, resa eller en läskig film kan skicka er tillbaka två steg. Gå tillbaka till det steget, inte till början.
Det tar tid per kväll de första veckorna, ofta en halvtimme eller mer. Det är därför det är viktigt att börja en period när ni orkar, inte veckan före en flytt.
Det som inte fungerar
- Att lämna barnet att gråta tills det somnar. Det kan fungera på några dagar, men ett barn som somnar av utmattning har inte lärt sig att sova ensamt, det har lärt sig att ingen kommer. Vi rekommenderar det inte
- Att blanda metoder. Måndag stolen, tisdag er säng, onsdag gråta. Barnet lär sig att det lönar sig att hålla ut, för ibland funkar det
- Att förhandla efter släckt lampa. Ett glas vatten, en bok till, en fråga till. Allt som kan behövas ska vara gjort före lampan
- Att hota. Om du inte sover nu blir det ingen lekpark i morgon. Barnet blir räddare, inte tröttare
- Att ge upp kväll fyra. Kväll tre och fyra är ofta de värsta. Kväll sex brukar vara bättre
Från er säng till eget rum
Barn som alltid sovit hos er behöver ett mellansteg. Många familjer har framgång med att lägga en madrass på golvet i föräldrarnas sovrum i några veckor: barnet sover i sin egen säng, men i ert rum. Nästa steg är barnets eget rum med stolsmetoden ovan. Ett barn som fått vara med och välja sänglakan, nattljus och vilket gosedjur som ska vakta brukar vara mer villigt, men förvänta er inte att det räcker.
Nattliga besök klockan tre
Barnet som somnar fint men kommer in till er mitt i natten är en egen sak. Det som funkar är tråkigt men effektivt: följ barnet tillbaka, lugnt och tyst, och stanna kvar tills det somnat om. Ingen diskussion, inget ljus, inget vatten. Första veckan kan det bli fyra gånger per natt. Andra veckan en. Tredje veckan brukar barnet sova. Får barnet ibland stanna hos er blir det betydligt svårare, för då finns det alltid en chans.
Är barnet rädd efter en mardröm är det en annan sak: då tröstar ni, och gör det där i barnets säng. Vår guide om mardrömmar och nattskräck förklarar skillnaden mot nattskräck, där ni inte ska väcka alls.
Så gör vi hos familjerna
Esther har en femåring i Nacka två kvällar i veckan när föräldrarna jobbar sent, och när hon började ville barnet inte somna utan att någon låg bredvid. Föräldrarna och Esther kom överens om att köra stolsmetoden på exakt samma sätt alla sju kvällar, och Esther skrev upp på lappen var stolen stod och hur lång tid det tog. Första kvällen 45 minuter med stolen vid sängen. Elfte kvällen tolv minuter med stolen i korridoren. Det som gjorde skillnad var att alla tre vuxna gjorde likadant och sa samma mening: jag är här, nu sover vi.
Den här texten är allmän information och ersätter inte råd från BVC, vårdcentralen eller 1177. Är ni oroliga för ert barn, ring 1177. Är det akut, ring 112.
Vill ni ha en barnvakt som känner ert barn, vet hur det brukar vara och märker när något är annorlunda? Boka ett kostnadsfritt första möte med barnvakten hemma hos er.
Läs vidare: Kvällsrutin för barn · Barn som är rädda för mörkret · Mardrömmar och nattskräck hos barn · Vanliga frågor
Vanliga frågor
Är det fel att låta barnet sova i vår säng?
Nej, inte om alla i familjen sover bra och ni valt det. Det blir ett problem först när någon ligger vaken, när ni tappar er egen kväll eller när barnet inte kan sova någon annanstans, till exempel hos mormor. Då är det dags att öva, i små steg och utan tårar.
Hur lång tid tar det att lära barnet sova ensamt?
Med stolsmetoden, där ni sitter kvar i rummet och flyttar er lite i taget, brukar det ta två till fyra veckor. Det kräver att ni gör likadant varje kväll. Blandar ni metoder, eller ger upp kväll fyra och tar in barnet i er säng, börjar ni om från början.
Vad gör vi när barnet kommer in till oss mitt i natten?
Följ barnet tillbaka till sin säng, lugnt och med så få ord som möjligt, och stanna kvar tills det somnat om. Det kan behöva upprepas flera gånger de första nätterna. Att ibland låta barnet stanna och ibland följa tillbaka gör det svårare för barnet att förstå vad som gäller.
Mitt barn är sex och vill fortfarande inte sova ensamt, är det normalt?
Det är vanligare än man tror. Skolbarn får ofta en ny våg av kvällsoro när de börjar tänka på sådant som sjukdom, inbrott och döden. Prata om tankarna på dagen, inte vid läggdags, och ge en fast rutin för hur kvällen slutar. Går det inte över på några månader, fråga skolsköterskan eller BVC.