Barn som är rädda för mörkret: vad som hjälper

Rädsla för mörkret kommer oftast mellan två och sex år, när fantasin växer fortare än förmågan att skilja på vad som är på riktigt. Det som hjälper är ett svagt nattljus, en dörr på glänt, att ta rädslan på allvar utan att bekräfta monstret, och att öva på mörker i små doser på dagen. Det går över, men det tar månader snarare än veckor.

Kvart i åtta en kväll i november i Huddinge. En fyraåring som somnat själv i två år vill plötsligt ha taklampan tänd, dörren öppen och mamma i rummet. Det finns något i garderoben. Mamma öppnar garderoben och visar att det är tomt. Det hjälper i tre minuter. Garderoben är inte problemet. Problemet är att fyraåringens hjärna nu kan föreställa sig saker som inte finns, och ännu inte kan avfärda dem.

Varför blir barn rädda för mörkret just nu?

Ettåringen är inte rädd för mörkret, för ettåringen kan inte föreställa sig något som inte är där. Vid tre, fyra år kommer fantasin på allvar, och med den kommer monster, tjuvar, vargar och det som kan finnas under sängen. Förmågan att tänka sig saker kommer före förmågan att tänka bort dem. Det är samma utveckling som gör att barnet kan leka rollekar och älska sagor, och mörkret är där fantasin får fritt spelrum.

Det betyder att rädslan är frisk. Den är inte ett tecken på att något är fel, och den går inte att förklara bort, för den sitter inte i förnuftet. Det ni kan göra är att göra kvällen tryggare, ge barnet verktyg, och vänta.

Ta rädslan på allvar utan att leta efter monstret

Det finns en balansgång här. Säger ni att det inte finns något att vara rädd för avfärdar ni barnet, och barnet blir ensamt med rädslan. Letar ni under sängen med ficklampa varje kväll bekräftar ni att det kan finnas något där. Det som fungerar bäst enligt vår erfarenhet är mittemellan: jag förstår att du är rädd, det är obehagligt när det är mörkt. Och: monster finns i böcker och på film, inte i rum. Det vet jag.

  • Säg att rädslan är okej, och säg att ni vet att det inte är farligt. Båda delarna, varje gång
  • Kolla en gång tillsammans, i lugn och ro, om barnet behöver det. Inte varje kväll som en ritual
  • Ge barnet något att göra själv när det blir rädd: tända lampan, krama gosedjuret, säga högt: det finns inga monster. Barn som har en plan är mindre rädda
  • Beröm modet på morgonen: du sov i ditt rum hela natten fast det var mörkt. Det är viktigare än all tröst på kvällen

Det praktiska: ljus, dörr och ljud

HjälperStjälper
Svagt, varmt nattljus, gärna rött eller orangeTaklampan tänd hela natten
Dörren på glänt, ljus i hallenStängd dörr i ett helt mörkt rum, om barnet inte vill det
Ficklampa barnet får ha i sängen och tända självAtt barnet måste ropa på er för att få ljus
Gosedjur som har jobbet att vaktaAtt skratta åt gosedjuret
Lugn musik eller vitt brus som täcker läskiga ljudTyst rum där varje knarr hörs
Samma kvällsrutin, samma mening vid lampanAtt hoppa över rutinen för att barnet är rädd
Ni kommer tillbaka och tittar efter fem minuter, som lovatAtt lova och sedan glömma
Ljus stör sömnen mindre än rädsla. Ett rött nattljus är nästan alltid rätt val.

Öva på dagen

Rädsla minskar när man utsätter sig för den i små doser, på egna villkor. Det gäller mörker också. Gör mörkret till en lek på eftermiddagen när barnet är piggt och ni är nära.

  1. Ficklampsjakt: släck i ett rum, göm några gosedjur, leta med ficklampa. Barnet håller lampan.
  2. Kojan: bygg en koja av filtar och sitt inne i den med en liten lampa. Släck en liten stund tillsammans och tänd igen.
  3. Skuggor på väggen: gör djur med händerna i ficklampans sken. Barnet ser att skuggor är något man gör, inte något som kommer.
  4. Kvällspromenad: gå ut när det börjar bli mörkt i november, med reflexer och en lykta. Mörkret ute är spännande när mamma håller handen.
  5. Mörkerlek i sovrummet: samma rum som på natten, men på dagen. Leta efter något i garderoben med lampan släckt. Rummet blir bekant även i mörker.

Böcker och ord

Bilderböcker om barn som är rädda för mörkret fungerar därför att barnet får se att rädslan är vanlig och att den går att hantera. Läs dem på dagen, inte vid läggdags. Och var noga med vad barnet läser och ser i övrigt: en treåring som sett en skrämmande scen i storasysters film har material till veckor av mörkrädsla. Vår guide om sagor för barn har förslag på berättelser som fungerar på kvällen.

Det som gör det värre

  • Skrämmande innehåll, även tecknat, även det ni tycker är harmlöst. Barn under sex år tål mycket lite
  • Skärm sent på kvällen. Hjärnan är uppvarvad och fantasin går på högvarv i mörkret efteråt
  • Att skratta eller tycka det är gulligt. Barnet hör det som att rädslan inte räknas
  • Att tvinga. Släckt och stängd dörr för att barnet ska lära sig. Det lär sig att det är ensamt
  • Att ge upp helt. Barnet i er säng varje kväll löser rädslan på kort sikt och gör den större på lång sikt, för barnet lär sig aldrig att den går att klara
  • Egna rädslor. Föräldrar som själva kollar lås tre gånger och pratar om inbrott inför barnet ger rädslan näring

När rädslan är något mer

Mörkrädsla hos ett barn mellan tre och sex år som i övrigt mår bra, leker, går till förskolan och sover de flesta nätter är normal och behöver inte utredas. Prata med BVC, skolsköterskan eller 1177 om rädslan styr även dagen, om barnet vägrar gå in i rum eller gå på toaletten själv, om den blir värre efter sju eller åtta år i stället för bättre, eller om den kommer tillsammans med annat: magont, mardrömmar varje natt, att inte vilja till förskolan. Det kan vara en oro som behöver mer än ett nattljus. Och är barnet rädd för mörkret men framför allt rädd för att vara ensamt, läs vår guide om barn som inte vill sova ensamt.

Så gör vi hos familjerna

Esther har en fyraåring i Nacka två eftermiddagar i veckan som blev mörkrädd i oktober. Hon pratade med föräldrarna, och de bestämde att göra samma sak alla tre: rött nattljus, dörr på glänt, och en mening som alla säger vid lampan. På sina eftermiddagar gör Esther ficklampsjakt i barnets rum när det börjat skymma, och barnet är alltid den som håller lampan. Hon skriver på lappen om barnet pratat om något läskigt under dagen och var det kom ifrån, för det är oftast en film hos en kompis. I november sov barnet själv igen, med lampan på. Den får vara kvar så länge det behövs.

Den här texten är allmän information och ersätter inte råd från BVC, vårdcentralen eller 1177. Är ni oroliga för ert barn, ring 1177. Är det akut, ring 112.

Vill ni ha en barnvakt som känner ert barn, vet hur det brukar vara och märker när något är annorlunda? Boka ett kostnadsfritt första möte med barnvakten hemma hos er.

Läs vidare: Barn som inte vill sova ensamt · Mardrömmar och nattskräck hos barn · Sagor för barn · Vanliga frågor

Vanliga frågor

I vilken ålder är barn rädda för mörkret?

Oftast från två eller tre år upp till sex eller sju, med en topp runt fyra när fantasin är som störst. Det är en normal del av utvecklingen, inte ett tecken på att något hänt. Hos skolbarn kan det komma tillbaka i perioder, ofta kopplat till något barnet sett eller hört.

Ska vi ha nattljus?

Ja, om barnet vill. Ett svagt, varmt ljus, gärna rött eller orange, stör sömnen mycket lite och tar bort det mesta av rädslan. Undvik starkt eller blått ljus, och undvik att låta taklampan vara tänd hela natten. Dörren på glänt med ljus i hallen fungerar lika bra för många barn.

Fungerar monsterspray?

För en del barn, ett tag. Problemet är att sprayen bekräftar att monstret finns och behöver bekämpas. Vi föredrar att säga att monster bara finns i böcker och filmer, kolla under sängen tillsammans en gång, och sedan prata om vad barnet kan göra själv när det blir rädd: tända lampan, krama gosedjuret, ropa.

När är mörkrädsla något mer?

Om rädslan styr dagen också, om barnet vägrar gå in i rum, om den blir värre efter sju eller åtta års ålder i stället för bättre, eller om den kommer tillsammans med andra tecken på oro: magont, mardrömmar varje natt, att inte vilja till förskolan. Prata då med BVC, skolsköterskan eller 1177.