Nästan alla barn blir kräsna mellan två och sex år. Det som hjälper är att servera ny mat om och om igen utan press, att dela upp rätter så att barnet kan välja delar, och att äta tillsammans utan kommentarer. Det som gör det värre är tjat, belöningar, separat barnmat och en macka vid läggdags. Det går över, för nästan alla, om måltiderna hålls lugna.
Barnet som åt allt vid ett år äter nu fem saker, och alla är beiga. Det är inte något ni gjort fel. Det är en fas som nästan alla barn går igenom, och den förlängs av precis de saker föräldrar instinktivt gör: övertala, muta, laga något annat. Här är vad som faktiskt fungerar, från familjer där det lossnat.
Varför barn blir kräsna
Runt två års ålder blir barn misstänksamma mot ny mat. Det är ett gammalt skydd: ett barn som börjat gå och kan plocka saker ur naturen ska helst inte stoppa okända saker i munnen. Samtidigt saktar tillväxten ner, och aptiten med den. Resultatet är ett barn som äter mindre, vill ha det bekanta och säger nej till det mesta. Det är hälsosamt, hur irriterande det än är.
Så ser det ut i olika åldrar
| Ålder | Typiskt | Vad ni gör |
|---|---|---|
| 1 till 2 år | Äter det mesta, kastar en del på golvet, aptiten varierar från dag till dag | Fortsätt servera brett. Det ni bjuder nu är det barnet känner igen om ett år |
| 2 till 3 år | Nej till nytt, nej till grönt, nej till saker som rör vid varandra på tallriken | Dela upp maten i delar. Håll måltiden kort och lugn |
| 3 till 5 år | Fem till tio favoriträtter, vill ha samma sak varje dag, kommenterar utseende och lukt | Alltid något bekant på bordet plus en liten bit nytt. Låt barnet vara med i köket |
| 5 till 7 år | Lossnar för de flesta. Kompisar och skolmat påverkar mer än ni | Fortsätt äta tillsammans. Prata om annat än maten |
Det som hjälper
- Servera, servera, servera. Ny mat behöver ofta ligga på bordet tio till femton gånger innan barnet smakar. Utan kommentar.
- En liten bit på tallriken. Inte en portion. En ärta. Barnet får låta den ligga.
- Dela upp maten. Pasta, sås, ost, grönsaker i egna skålar. Barnet bygger sin egen tallrik av delar det känner igen.
- Ät samma mat, tillsammans. Barn härmar. Ett barn som ser er äta broccoli i ett år smakar broccoli.
- Låt barnet vara med i köket. Skölja, röra, lägga upp. Mat man gjort själv är mindre farlig.
- Håll måltiden kort. Tjugo minuter. Sedan är den över, vare sig barnet ätit eller inte.
Det som gör det värre
| Vad | Varför det stjälper |
|---|---|
| Tjat och övertalning | Barnet lär sig att maten är ett problem och att måltiden är en förhandling |
| Belöningar och efterrätt som morot | Maten blir något man står ut med, efterrätten det viktiga |
| Laga en annan rätt när barnet säger nej | Barnet lär sig att nej ger pannkakor |
| Mackan vid läggdags | Barnet behöver inte äta middag, mackan kommer ändå |
| Kommentera hur lite barnet ätit | Press, även snäll press, minskar aptiten |
| Gömma grönsaker i maten | Fungerar en gång, sedan litar barnet inte på maten |
Mellanmålet som avgör middagen
Den vanligaste orsaken till att ett barn inte äter middag klockan sex är inte kräsenhet, det är mellanmålet klockan fyra. En stor macka, en banan och ett glas mjölk vid hämtningen mättar en treåring i tre timmar. Lägg mellanmålet direkt efter förskolan och håll det litet: en frukt och några kex, eller en halv macka. Ska middagen vara klockan sex behöver barnet vara hungrigt, och hunger är det enda som på riktigt gör ny mat intressant. Småätande mellan måltiderna, russin i bilen och en kaka hos mormor, tar bort den hungern utan att någon märker det.
Tio rätter de flesta kräsna barn äter
- Pasta med smör och riven ost
- Pannkakor
- Korv med potatismos
- Fiskpinnar
- Kycklingnuggets, gärna hemgjorda
- Köttbullar
- Tacos där barnet bygger själv
- Grillad ostmacka
- Risgrynsgröt
- Pizza på färdig botten
Använd dem som bas och lägg något nytt bredvid, varje gång. Fler idéer i tjugo middagar barn gillar.
En vanlig vecka: så lägger ni upp det
- Bestäm veckans middagar på söndagen och skriv upp dem där barnet ser. Tre bekanta rätter, två där något nytt läggs bredvid, en där barnet får välja, en där ni gör maten tillsammans.
- Samma tid varje dag. Hunger kommer i vanor. Ett barn som äter middag klockan sex varje dag är hungrigt klockan sex.
- Inget tv-bord, ingen skärm. Ett barn som tittar på något äter vad som helst eller ingenting, utan att märka vilket.
- Barnet lämnar bordet när det är klart, utan att behöva äta upp. Tvång att äta upp är den vana som flest vuxna i dag ångrar att de fick.
- Ett kvällsmål som är samma varje kväll, till exempel gröt eller en halv macka klockan sju, oavsett vad som åts till middag. Då finns ingen anledning att hoppa över middagen för att få något bättre senare.
När det inte går över
Äter barnet färre än tio olika livsmedel, får kväljningar av vissa konsistenser, vägrar hela matgrupper eller går ner i vikt, prata med BVC. Det kan handla om något annat än vanlig kräsenhet, och det finns hjälp att få. Men för de allra flesta lossnar det runt sex eller sju år, ungefär när skolan börjar och kompisarna äter samma mat.
Så gör vi hos familjerna
Barnvakten gör en sak som ni inte kan: hon är inte er. Ett barn som vägrar morot med mamma äter ofta morot med någon det vill imponera på. Denise har en familj på Kungsholmen med en fyraåring som i februari åt pasta, pannkakor och gurka. På familjens lapp står veckans middagar, och Denise serverar det som står där på tisdagar och torsdagar, utan att kommentera, med en liten bit av det nya bredvid. Hon låter fyraåringen riva osten och hälla upp vattnet, och de äter samma mat vid samma bord. Efteråt skriver hon på lappen vad som åts och vad som låg kvar, inget mer. I maj stod det ”smakade på köttfärssåsen, åt två skedar” på lappen. Det är så det går till, och eftersom hon kommer varje vecka ser hon när det lossnar.
Vill ni ha en barnvakt som kommer samma dagar varje vecka och som barnen känner? Boka ett kostnadsfritt första möte med barnvakten hemma hos er, så räknar vi på era tider.
Läs vidare: Mat som barn faktiskt gillar · Mat till barn · Trotsåldern · Vanliga frågor
Vanliga frågor
Är det normalt att barn blir kräsna vid två år?
Ja. Mellan två och sex år är de flesta barn misstänksamma mot ny mat, det kallas neofobi och är ett naturligt skydd från den tid barn plockade saker ur naturen. Samtidigt saktar tillväxten ner och aptiten med den. Det går över av sig själv för nästan alla, om måltiderna hålls lugna och ingen gör maten till en strid.
Hur många gånger måste man servera något innan barnet äter det?
Ofta tio till femton gånger, ibland fler. Det betyder att det ligger på bordet, inte att barnet tvingas smaka. Varje gång barnet ser maten utan press är ett steg. Lägg en liten bit på tallriken, säg ingenting, och låt den ligga kvar. Ett barn som fått se broccoli tjugo gånger utan krav smakar ofta en dag när ingen tittar.
Ska vi belöna när barnet smakar?
Nej. Belöningar lär barnet att maten är något man står ut med för att få något annat, och efterrätten blir det som räknas. Beröm lugnt om barnet smakar, och säg inget om det inte gör det. Samma sak med klistermärken och tabeller: de fungerar i en vecka, sedan vill barnet ha klistermärke för att sitta vid bordet.
Får barnet tillräckligt med näring om det bara äter fem saker?
Oftast ja, om de fem sakerna innehåller något med energi, något med protein och någon frukt eller grönsak, och om barnet växer som det ska. Titta på veckan, inte på måltiden. En dag med bara pasta jämnas ut av en dag med köttbullar och äpple. BVC följer vikt och längd, och det är den kurvan som avgör, inte vad som åts i går.
När ska vi söka hjälp?
Om barnet äter färre än tio olika livsmedel, får kväljningar av vissa konsistenser, går ner i vikt, vägrar hela matgrupper eller om måltiderna är ett dagligt krig som påverkar hela familjen. BVC kan hjälpa, ibland med en dietist. Det är ingen överreaktion att fråga, och de flesta samtal slutar med ett lugnande besked.